IMD-el i en BRF kan sänka de fasta elkostnaderna och ge rättvisare debitering, men lösningen är inte gratis i drift eller enkel att förvalta. Den som tittar närmare på nackdelarna märker snabbt att frågan handlar lika mycket om administration, avtal och risk för felkalkyl som om själva elpriset. Här går jag igenom vad som brukar tala emot gemensam el, när tekniken ändå kan fungera och vad styrelsen bör kontrollera innan beslut.
Det viktigaste att ha med sig innan ni går vidare
- IMD-el är ett frivilligt val för el i befintliga BRF:er, inte ett lagkrav på samma sätt som vissa lösningar för värme och varmvatten.
- De vanligaste nackdelarna är investeringskostnad, löpande drift, framtida mätarbyten och mer administration i styrelsen.
- Boende tappar valfrihet i elavtal och kan i vissa upplägg få sämre skydd eller missa stöd som kräver eget elnätsavtal.
- Kalkylen blir ofta sämre om föreningen redan har låga fasta avgifter eller om äldre teknik kräver uppgradering.
- En seriös förstudie måste räkna på total kostnad per lägenhet, inte bara på förväntad besparing.
Vad IMD-el faktiskt är i en BRF
IMD-el betyder att föreningen låter fastigheten ha ett gemensamt elupplägg och mäter varje lägenhets förbrukning internt. Det är alltså inte samma sak som att bara vidarefakturera en vanlig elräkning; föreningen tar över större delen av strukturen kring avtal, mätning och debitering. Boverket skiljer tydligt på IMD för värme och tappvarmvatten, där det finns vissa krav i särskilda byggnader, och IMD för el, som inte omfattas av något motsvarande krav.
För en BRF är det därför ett val som måste bära sig självt. Om man inte förstår exakt hur abonnemang, mätare, avgifter och intern debitering hänger ihop blir det lätt att räkna för snällt på besparingen. Det är där de första nackdelarna brukar gömma sig.
Varför kalkylen ofta ser bättre ut på papper än i verkligheten
Den största svagheten är att kalkylen ofta bygger på en tänkt besparing, medan kostnaderna är säkra och kommer direkt. Moms och energiskatt försvinner inte bara för att abonnemangen slås ihop. Investeringen ska betalas, systemet ska drivas och utrustningen ska bytas ut när den blir gammal. Ellevio lyfter också att IMD-system normalt skrivs av över 10-15 år, vilket gör att den ekonomiska effekten syns tydligare i bokföringen än många styrelser först räknar med.
I branschexempel hamnar installationen ofta på ungefär 2 000-5 000 kronor per lägenhet, men äldre fastigheter kan bli dyrare om elcentraler, mätarskåp eller kablage måste byggas om. Det är därför jag alltid vill se en kalkyl som innehåller mer än bara lägre nätavgifter.
| Kostnad eller risk | Vad som driver den | Varför den är en nackdel |
|---|---|---|
| Investeringskostnad | Mätare, installation, projektering och ibland omdragning | Pengarna binds upp innan någon besparing syns |
| Avskrivning | Teknisk livslängd och redovisningsregler | Kostnaden belastar resultatet under många år |
| Löpande drift | Avläsning, debitering och support | Tar av vinsten varje månad |
| Underhåll och mätarbyte | Slitage, uppgraderingar och serviceavtal | Kommer ofta senare när föreningen tror att allt redan är betalt |
| Osäker besparing | Fasta avgifter, nätområde och val av leverantör | Återbetalningen kan bli längre än planerat |
Det här betyder inte att IMD-el alltid är olönsamt. Det betyder att föreningen måste räkna med allt som följer med lösningen, inte bara det som ser bra ut i första offerten. När den bilden blir tydlig är det lättare att se varför nästa fråga handlar om förvaltning snarare än teknik.
Administrationen som flyttar över till styrelsen
Det är lätt att underskatta hur mycket vardagsarbete som följer med ett IMD-upplägg. Någon ska läsa av mätvärden, hantera debitering, rätta fel, svara på frågor från boende och se till att faktureringen verkligen stämmer med förbrukningen. När föreningen dessutom står för det gemensamma avtalet ligger ansvaret inte längre hos den enskilde medlemmen, utan hos styrelsen eller förvaltaren.
- avläsning och kontroll av mätdata
- debitering på månadsavi eller efter avstämning
- hantering av flyttar, reklamationer och rättelser
- uppföljning av serviceavtal och mätarbyten
- underhållsplan för systemet så att kostnader inte dyker upp oväntat
I äldre hus kan den tekniska biten bli mer besvärlig än man tror. Om elcentraler, mätarskåp eller delar av installationen behöver uppgraderas försvinner en del av den tänkta vinsten redan innan första avläsningen har gjorts. Det gör att föreningar med enkel driftmiljö ofta klarar sig bättre än föreningar där allt är mer splittrat och gammalt.
När styrelsen tar över ansvaret blir nästa fråga vad de boende faktiskt förlorar i praktiken.
Vad boende riskerar att förlora i praktiken
Här finns en nackdel som många bara tänker på först när den redan har blivit ett problem: valfriheten minskar. Den boende kan inte längre välja eget elhandelsavtal, egen avtalsform eller i normalfallet samla personliga rabatter och förmåner på samma sätt som tidigare. För vissa spelar det liten roll, men för andra är det en reell förlust.
- du förlorar möjligheten att välja elleverantör själv
- du får inte samma direkta konsumentskydd som vid ett eget elnätsavtal
- ersättningsfrågor vid strömavbrott eller skador blir mer beroende av föreningens villkor
- du kan missa vissa stöd eller ersättningar som kräver egna elnätsavtal
- du har mindre frihet att styra mot specifika elprodukter, till exempel timpris eller särskilt grön el
Det här spelar också roll i stödmodeller som knyter ersättning till egna elnätsavtal; i sådana upplägg kan hushåll med gemensam el hamna utanför även om deras faktiska elkostnad inte är lägre. Därför tycker jag att styrelsen ska läsa avtalsvillkoren lika noga som kalkylen. IMD-el flyttar alltså inte bara en faktura, utan också en del av risken från individen till kollektivet.
När IMD-el fortfarande kan vara rätt val
Jag avfärdar inte IMD-el som idé. I rätt BRF kan den fortfarande vara klok, särskilt om de fasta nätavgifterna är höga och föreningen har många likartade lägenheter där en gemensam lösning går att sköta ordnat. Det som avgör är inte om lösningen låter smart, utan om den håller när man räknar konservativt.
- föreningen har många lägenheter och höga fasta abonnemangskostnader
- det finns en tydlig plan för avläsning, debitering och support
- stadgarna tillåter individuell debitering eller kan ändras utan lång konflikt
- styrelsen har med service, framtida mätarbyte och underhåll i kalkylen
- föreningen vill samordna elen med annan energiplanering, till exempel solceller eller laddning, och vet hur det ska styras
Om besparingen bara är några hundralappar per lägenhet och år efter att tjänstekostnaderna dragits av, är det svårt att motivera ett byte. Om besparingen däremot är tydlig och föreningen har kontroll på administrationen kan IMD-el vara ett rimligt verktyg. Jag brukar säga att den lösningen bara är bra när den fortfarande ser bra ut efter att alla runtkostnader har lagts på bordet.
Det gör att det sista steget blir avgörande: att kontrollera kalkylen punkt för punkt innan beslutet tas.
Det här ska sitta i beslutsunderlaget innan ni går vidare
När en BRF ska ta ställning till IMD-el vill jag se fem saker innan någon röstar ja.
- en jämförelse mellan nuvarande nätavgifter och den gemensamma lösningen
- en separat post för installation, projektering, avläsning och löpande drift
- en plan för mätarbyten och underhåll efter några år
- en genomgång av stadgar, avtal och ansvar vid flytt eller elavbrott
- en bedömning av om besparingen fortfarande finns kvar om räntor, avgifter eller regler ändras
Om tre av de punkterna är oklara skulle jag bromsa beslutet. En bra IMD-kalkyl i en BRF ska tåla att man räknar lågt på besparingen och högt på kostnaderna; först då ser man om gemensam el är en faktisk förbättring eller bara en mer avancerad faktura.
